Café Hemma

Posted By christer on August 12, 2009

Kaffets historia!

Legenden säger att det var getaherden Kaldi som upptäckte kaffeträdet på 400-talet e.Kr. i nuvarande Etiopien.

Några egyptiska munkar, som flytt från förföljelsen i hemlandet till de etiopiska bergstrakterna, var en dag med om något utöver det vanliga. Getaherden Kaldi kom med andan i halsen och berättade för de andra att hans getter hoppat omkring som tossiga i fållan.

Böner hjälpte föga för att få djuren lugna, och inte heller fann man lösningen i klostrets örtagård. Allt skulle kanske ha förblivit ett mysterium om inte en av bröderna lagt märke till att det var sedan djuren ätit av en viss buske som de uppträdde så märkligt.

Namnet kaffe kommer från det arabiska ordet qahwa som betyder ”det som motverkar sömn”.

Efter att själva smakat av den märkliga buskens blad, späda skott och små bär, fick munkarna uppleva ett uppiggande milt rus. Abboten tog fasta på effekten, nu kunde hans munkar hålla bot- och andaktsövningar hela natten lång.

Tusen år senare konstaterades att den uppiggande effekten berodde på koffein.

Det skulle dock dröja innan något allmänt kaffebruk spred sig över världen.
Kaffe var en sällsynt vara. Kaffedekokter klassades dessutom tidigt som medicin och ansågs utöver den uppiggande stimulansen, i första hand som allmänt stärkande och bra för magen.
I flera hundra år fortsatte man därför att koka och äta dekokter på kaffeträdets blad och bär. Det var först på 1200-talet som man kom på att rosta delar av växten, först bönans skal och hinnor och slutligen själva kaffebönan.

Det är numera fastslaget att kaffeträdet påträffades för första gången i de bergiga sydvästra delarna av våra dagars Etiopien, Kaffa. Här växer kaffeträdet av arten Caffea arabica vilt.

Kaffet spreds med tiden till Konstantinopel, italienarna tog det till Europa, engelsmännen till Nordamerika, holländare köpte plantor av indierna och planterade dem på Java, fransmännen lånade plantor av Ludvig XIV:s och planterade dem på Martinique och brasilianarna smugglade franska plantor med sig till Brasilien. Det här förklarar ganska enkelt hur det spred sig världen över.

Till Europa kom kaffet på 1600-talet som en överklassdryck. Snart spreds den till underklassen som uppiggande medicin liksom hjälpmedel mot baksmälla och väderspänningar. Det första kaffehuset öppnades i Venedig och snart låg kaffehusen tätt över hela Europa. Att dricka kaffe blev ett sätt att umgås. Det var också här man fick höra de senaste nyheterna. Cafékulturen började ta fart i Europa.

Kaffehus öppnades i Paris, London, Berlin och Wien. Drycken som förut bara använts i medicinskt och religiöst syfte var nu plötsligt något som alla drack. Det blev så populärt att kungar och kejsare försökte hindra utvecklingen, men det gick inte. Kaffe blev kultur.

I Europa har religiösa krafter under åren försökt stoppa kaffet, men när påven gav den svarta drycken sin heliga välsignelse blev det svårare att kalla den en omoralisk helvetesdryck.

År 1685 är första gången man säkert vet att kaffet kom till Sverige. Enligt Göteborgstullens papper från det året införde någon nämligen ett halvt kilo kaffe. Två år senare var kaffe upptaget som medicin på apoteken.

Den som verkligen satte fart på det svenska kaffedrickandet var kung Karl XII. Han hade lärt sig att dricka kaffe under sina år i Turkiet och hade med sig en turkisk kaffekokningsapparat hem till Sverige.

I mitten av 1800-talet hade kaffekulturen spridits över hela landet. Idag har Sverige tagit igen övriga världens försprång genom att bli näst bäst i världen på kaffedrickande.

Finland är värst med import runt 13 kg per person, det är i snitt 4,8 koppar kaffe per dag. Tätt efter följer svenskarna med 4,4 koppar/dag, norrmännen med 4,3 koppar/dag och danskarna med 4,0 koppar/dag.

Även norrmännen fick upp ögonen för kaffe på 1600-talet, men det verkliga genombrottet kom inte förrän på 1850-talet. Innan dess var kaffe en sällsynt och mycket dyr vara.

Vid mitten av 1800-talet hade världens kaffeproduktion ökat kraftigt, priserna fallit och kaffet kunde även i Norge byta status från njutningsmedel för överklassen till en dryck för alla. I Norge välkomnades kaffet eftersom det sågs som en ersättning till brännvinet, även om det ofta var vanligt med en kombination i form av ”kask”, eller så kallad ”avec” i de högre sociala skikten.

Mot slutet av 1800-talet var Bergen och Drammen de två stora kaffestäderna i Norge.

I motsats till övriga Europa, där de sociala kaffehusen snabbt blev populära, blev kaffe en typisk dryck för hemmen i Norge. Det beror antagligen på den glest spridda befolkningen.

Category: Zinzino
Tags: